För en tid sedan åkte jag i väg på min första Vipassana meditation. Att leva i ädel tystnad under en längre period var både nyttigt och utvecklande. Jag gav mig själv både tid, utrymme och framför allt tystnaden som behövs för att verkligen lösa upp blockader jag burit med mig sedan barnsben. Jag hade innan meditationen sysslat med annan form av meditation och yogan hade varit ett redskap sedan flera år, så det vipassana gav mig var framförallt ett nytt förhållningssätt. Här och nu.

Jag har aldrig sett på mig själv som någon särskilt girig typ men under denna tystnad förstod jag vilket grepp egot hade om mig. ”Vill ha, vill ha, vill ha” var ständigt återkommande fraser. Jag vill resa, jag vill ditten, jag vill datten. Genom denna meditation och tystnad synliggjordes dessa begär men också alla motviljor. ”Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte”. Alltför ofta pågick en kamp om att försöka mätta onödiga behov som i det stora hela uppstått pågrund av rädslor. Jag och till viss del samhället hade puttat mig i en riktning där grundkonceptet gick ut på att inte vara nöjd utan att hela tiden sträva efter mer eller fly.

Väl hemma hade många tankebanor sats i snurr. Vem är jag, egentligen? Och istället för att tänka ”jag vill” eller ”jag vill inte” började jag smått fundera över ”vad kan jag ge”.

När jag reser genom landet och håller kurser/utbildningar/klasser möts jag nästan alltid av sinnesstämningar som tidigare även vart en stor del av mig. Alltså människor som uttrycker sina begär om ”vill ha” eller sin motvilja ”vill inte ha”. När jag då ställer dem frågan om vad de istället kan ge ser de frågande på mig. Vad kan jag ge? Nja, säger de, hur tänker du? Jo, svarar jag. Vad kan du ge dig själv eller någon annan idag? Varpå tystnaden talar. Spontant dyker tanken på att ge materiella saker upp i våra huvuden. Pengar, kläder eller andra saker. Men det jag syftar till kostar inte pengar.

Jag uppmanar alla mina elever att fundera över vad de kan ge till sig själva. Vidare guidar jag dem att möta varje känsla som kommer med kärlek och respekt. Låt yogan bli ett redskap, en länk, som förmedlar dessa gåvor. När motviljan uppstår, titta på känslan, hur ser den ut, var befinner den sig och fundera sedan över vad du kan ge istället för vad du vill ha eller fly. Kan du ge tid, tålamod eller acceptans. Andas.

Vi bör också fundera över vad vi kan ge till våra medmänniskor eller andra liv.

Denna morgon fick jag ge. Jag gav kärlek, värme och tillit under en ledd yogaklass. I utbyte fick jag kärlek, värme och tillit. Så enkelt, så ärligt och utan begär.

Så när du vaknar i morgon, ställ dig då frågan. Vad kan jag ge?