Kärleken en folksjukdom

Kärleken är fantastisk, underbar, strålande, magisk och ett rent helvete. Jag törs nästan påstå att 90 % av min bekantskapskrets har någon form av kärleksproblem, eller ska jag kalla det kärlekssjukdom. Det kan vara i form av förlorad kärlek, obesvarad kärlek eller trasig kärlek i en pågående relation. Vi lägger timmar på att diskutera detta ämne i syfte att lösa problemen, tror vi.

Jag läste någonstans att det vi förälskar oss i hos en annan person är de sidor som speglar våra egna, och som vi upplever det, positiva sidor. Alltså, älskar du att äventyra och sedan möter en annan person som också gör det upplever du detta som något bra. Eller om du är väldigt aktiv dras du gärna till andra människor som är aktiva och ser just detta som en god egenskap. Vi är nog alla bekanta med uttrycket ”lika barn leka bäst”. I andra fall kan det vara så att du kanske möter en person med en egenskap som du gärna skulle vilja utveckla i dig själv och då upplever du även detta som positivt.

Ibland resulterar detta möte i någon form av relation, kärlek eller vänskap. Vi älskar varandra och har det fantastiskt ända tills denna person börjar spegla dina dåliga sidor. För likväl som en människa kan spegla dina goda sidor kan den även spegla, alternativt framkalla, de dåliga. Och det i sin tur är inte alls lika önskvärt. Vi irriterar oss på detta och istället för att titta på dessa negativa känslor och hitta roten väljer vi att lägga problemet utanför oss och på så vis fly. ”Jag tycker han är jobbig…”, ”vilken idiot som gjorde…”, ”hon gör ingenting…” osv, och i många fall blir detta slutet på relationen.

Så varför gör vi på det här viset, vill inte alla utvecklas, läka och må bra? Min teori är att vi inte har tid att ta itu med dessa blockeringar. Samhället idag går så fort att detta något tidskrävande arbete inte får plats. Vidare tror jag att detta skrämmer oss då det kan upplevas mycket smärtsamt. En annan synvinkel är att vi inte har redskapen, vi vet inte hur vi ska gå tillväga. Vi har alltså varken tid, kunskap eller mod för att göra denna resa av fri vilja, oftast.

Trots det jag skrev ovan tycks det finnas en enorm längtan efter kärlek, eller iallafall kärleksruset. Vi vill ha kicken av en nyförälskelse men inte det minsta av problem. Vi uttrycker att vi vill ha ett förhållande, men är det egentligen det vi vill? Jag kan likna detta med relationen många har till alkohol. Vi längtar efter det där vinet som vi menar är så himla gott, detta trots att vi knappt känner smaken efter 2-3 glas. Men bakfyllan som blir en följd av denna handling är inget vi så gärna omfamnar. Då är frågan, vill vi ha vinet eller ruset? Vidare, vill vi ha relationen med allt som det innebär, eller bara kärleksruset?

Båda dessa rus kan fungera som en verklighetsflykt som får oss att må väldigt bra så länge ruset pågår, därför gör vi vad vi kan för att upprätthålla det. Problemet är bara att sättet vi missbrukar kärlek på får likväl som missbruk av alkohol konsekvenser. Konsekvenserna är det som jag tidigare nämnde förlorad kärlek, obesvarad kärlek eller trasig kärlek. Detta på grund av att vi inte vågar, kan eller hinner vända blicken inåt och läka tidigare sår. Dessa tidigare sår hindrar oss från att uppleva kärleken i sin renaste form då negativa tankebanor stör. Helt omedvetet håller vi på att förvandla det vackraste vi har till vår största fiende då inget, enligt mig, är starkare än kärleken. Detta monster som vi skapar och som vi ständigt föder sprider sig som en sjukdom igenkänd som ångest, smärta och oro. Spridningen kommer gå snabbt och okontrollerat om vi inte stannar upp och börjar ta ansvar för våra egna känslor.

Min medicin och ett av mina bästa recept för att bli fri är yoga. Yogan hjälper oss att lösa upp blockader som finns lagrade i vårt system. Den lyfter känslor till ytan och lösgör minnen. Du behöver inte vara expert på yoga för att få denna effekt, men du måste yoga. Ta gärna en liten stund varje dag. Börja morgonen med några solhälsningar, det tar inte lång tid men fungerar så välgörande. Yogan hjälper oss att hantera det förflutna så vi kan vara mer i nuet och fungera som vårt bästa kärleksfulla jag.

Är du redo för att bli ditt bästa jag? Låt inte kärleken bli vår tids nya folksjukdom.

3 tankar om “Kärleken en folksjukdom

  1. Väldigt insiktsfullt skrivet!

    Visst är det så att kärleken är ett av de finaste egenskaper vi människor har, förmågan att älska en annan. Då kan man tycka det är konstigt att något så vackert kan ställa till så mycket problem, och förutom det du nämner om speglingen att man speglar den andra personens dåliga sidor så tror jag att ta saker personligt och för givet stället till med mycket problem.

    Inga två människor är lika och ändå utgår man oftast från sig själv och hur man själv tänker när man reagerar på hur en annan person bemöter en. Är det då något som inte stämmer med ens egen inlärda sätt hur saker ”bör” vara så tar man illa upp, känner sig förolämpad eller inte sedd fastän detta troligtvis inte alls är fallet. Den mentala stimulansen som uppstår registreras av hjärnan som positiv, neutral eller negativ och upprepas beteendet, dvs. att man tar illa upp för något flera gånger kan man skapa ett mönster som är lättare att falla tillbaka i när en liknande situation uppstår och plötsligt tänker man; varför gör den här personen så här mot mig? Ett avtryck har skapats i vårt undermedvetna som påverkar hur vi agerar i liknande händelser. För att bli av med redan skapade avtryck, även kallade sanskaras (samskaras?), så är yoga och meditation (Vipassana) ett fantastiskt hjälpmedel. För att undvika att skapa nya sanskaras så ta inte saker för givet eller personligt då det med största sannolikhet inte är illa ment och känner man sig sårad någon gång så kommunicera om det, kommunikation är otroligt viktig i alla typer av förhållanden och alla bör läsa någon bok om non violent communication; A Language of Life av Marshall Rosenberg rekommenderas.

    Fall in love not out of love!
    /Håkan

Lämna en kommentar