Hur kan vi skapa balans i skolan?

Hur mår våra barn idag egentligen? Vilken plats får de i vårt samhälle? Hur ser deras skolsituation ut? Vilka redskap ger vi våra barn för att hantera livet? Vad kan du göra?

Faktum är att den psykiska ohälsan fortsätter att öka, såväl i samhälle som i skolan. Ett annat faktum är att resurserna är för få för att hantera detta växande problem, eller kanske borde man snarare säga, att verktygen är för få. Så vad kan vi då göra, vi som arbetar med barn dagligen, för att förhindra spridningen av stress, oro, ångest och depressioner?

I skolans läroplan kan vi läsa om lärarnas och skolans uppdrag. Där står bland annat att omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Att skolan ska gestalta och förmedla alla människors lika värde. Det står också att skolan ska förbereda eleverna för att leva och verka i samhället. Vidare främja elevernas harmoniska utveckling samt låta dem uppleva olika känslor och stämningar.

Det vilar ett stort ansvar på lärarnas axlar.

Samhället idag går så fort att tid inte ges att blicka inåt för fundera över jaget. Detta jag som är grunden till välbefinnande, utveckling och balans. Strävan och kraven på att prestera i skola, idrott och bland vänner ger ingen tid för stillhet och reflektion som är så viktigt för vårt mående och utveckling. Fler och fler barn söker sig till kuratorer på grund av stress, oro och ångest detta samtidigt som de bland annat utbildas om vikten av hållbar utveckling, alltså människans liv på jorden med begränsade resurser.

Människans liv på jorden med begränsade resurser, dagens sanning. En annan sanning är att människan idag är en del av denna begränsade resurs. På grund av hur vi mår kan vi inte utnyttja vår potentiella fulla kraft. Massor med energi går dagligen åt till att försöka balanser och reparera vårt mående. Frågan är bara, vet vi egentligen hur vi ska göra för att balansera och reparera detta? Har vi verktygen?

En stor mängd av alla människor på jorden lever på konstgjord andning, vi utnyttjar alltså inte hela lungans kapacitet. Andningen avspeglar ofta de känslor du bär på för stunden, är du till exempel stressad andas du långt upp i bröstkorgen. Därmed begränsar vi det som för oss är livsviktigt, utan syre överlever nämligen inte kroppen. Andningen skulle kunna fungera som en liten ”vakt” som berättar för dig när det är dags att dra ner på tempot, byta riktning i livet eller bara stanna upp för en stunds reflektion. Den skulle kunna fungera så, men först måste vi lära oss hur.

Det finns olika väga att träna sin kroppsmedvetenhet. Yoga är en av dessa metoder.

Genom att träna sin kroppsmedvetenhet med yoga kan man dämpa upprörda känslor och eliminera oro. Den dämpar också stress och frigör energi som i sin tur skapar kraft. Eftersom den inte innehåller några tävlingsmoment eller krav på prestation stärker den självkänslan. Yoga förbättrar också det mentala fokuset, detta då den balanserar överskottsenergi. Som ett resultat av yoga kan sömnen bli bättre och därför bland annat öka både kreativitet och livsglädje.

Yogan tränar också sinnet, koordination samt koncentration. Därför faller det sig väldigt naturligt att efter varje yogaklass ge kropp och själ en stunds vila. I stillheten tränar vi våran hjärna som även det ökar vår koncentrationsförmåga. Vi tränar då också vårat medvetande att inte reagera automatiskt och låter andningen komma naturligt ner i magen.

Ett annat verktyg som vi kan använda oss av i skolan för en gynnsam utveckling är beröring. Att låta eleverna massera varandra hjälper dem att bli lyhörda på sina medmänniskor samt utveckla empati. Vi stärker också gemenskapen och ökar känslan av lycka. Det finns nämligen få saker som gör en människa lyckligare än förmågan att kunna ge. Vi ökar också förståelsen för andra människor och oss själva i samma takt som medkänslan för andra människor växer.

Vi bör också medvetengöra vårt så viktiga arbete kring värdegrunden. Ge barnen tid att tala från hjärtat samt utrymme att få uttrycka sig och tänka. Förstå också varför vi gör detta. Synliggör för eleverna olika känslor och klä sedan dessa med bilder som för eleverna blir värdefulla att använda. Ge dem tid för reflektion och förmågan att skapa distans till sina känslor, att se på dem från ett annat perspektiv. Vi är alla unika och viktiga, skapa denna förståelse i eleverna.

Genom att hela sig själv kan vi hela naturen, så jobbar vi mot en hållbar utveckling och förbättrade relationer.

Är du deprimerad, depressed? Upplever du dig orkeslös, nedstämd, har ångest, gråter och kanske rent av känner dig helt värdelös? Gör du precis som många andra, kämpar i mot och flyr när dessa känslor smyger på? Sluta med det.

I större delen av mitt liv har jag i panik flytt från känslor som ångest, smärta, nedstämdhet och sorg. Ordet deprimerad har klingat dåligt i mina öron då det varit förknippat med känslotillstånd som gjort mig rädd. Och det är väl klart att jag har varit rädd, faktum är att jag till och med varit livrädd. Ingen har någonsin berättat för mig hur jag ska hantera dessa känslor. Inte heller har jag givits förståelsen till uppkomsten av känslorna.

På senare år har jag börjat se på depressioner på att annat sätt. Tänk om uppkomsten av depressioner är ett resultat av att vi inte lyssnar till våra kroppar och själar. Tänk om kroppen låter dig bli deprimerad, depressed, för att få dig att stanna upp. Egentligen kanske den bara redan i tidigt stadium försökt uttrycka att du behöver deep rest. Ja precis, en djup vila.

Min tro är att kroppen ganska tidigt börjar signalera på olika vis när det är dags att dra ner på tempot, byta riktning i livet eller kanske bara stanna upp och reflektera. Av olika orsaker så hör vi inte dessa signaler eller kanske rent av struntar i att lyssna på dem. Detta i sin tur innebär att kroppen måste börja tala ännu högre med oss, men eftersom vi inte lyssnar då heller slår den till slut på alla varningssignaler och försätter oss i ett tillstånd som vi benämner depression.

Depressionen innehåller en rad olika känslor, som vi förövrigt inte är så intresserade av att ta reda på hur det varken ser ut eller egentligen känns. Inte heller vill vi veta var exakt i kroppen de befinner sig. Vi är liksom ”nöjda” med att vara deprimerade. Vi vet ju trots allt att det troligtvis snart går över. Fast, dessa depressioner är oftast återkommande, och den bakomliggande historien har nästintill alltid samma tema. Med det menar jag att vi upprepar mönster om och om igen, och trots att vi gör detta om och om igen och resultatet blir lika varje gång så fortsätter vi. Även fast vi är livrädda för att må dåligt. Vi verkar sakna redskapen för att bryta mönstren.

Så, tänk om vi skulle börja se på dessa känslor med andra ögon. Tänk om vi skulle omfamna hela känslostormen och istället för att fly ifrån den möta upp den och börja iaktta den från andra perspektiv. Tänk om vi skulle till en början skaffa oss insikten av att detta är kroppens sätt att stoppa oss när vi är på fel väg, och kanske till och med tacka den för det. Förstå att vi inte är programmerade maskiner som kan köra på utan bränsle och själ hur länge som helst. Vidare kanske vi då så småningom skulle få förmågan att sluta värdera dessa känslor som något dåligt och istället iaktta dem och börja fundera över hur dessa känslor faktiskt ser ut och varför de för tillfället äger en plats i vår kropp. Titta sedan på var i kroppen de befinner sig, över hur stort område, är den varm eller kall, vibrerar eller pulserar den osv. Faktum är att så snart du börja titta på alla dessa känslor utifrån, utan att värdera dem, så kommer de inom kort att upphöra. De tappar sin effekt. Det kan hända att de tillfälligt kommer tillbaka, men nu har du redskapen för att hantera dem.

Min tro är att vi alla har ett särskilt uppdrag med våra liv. Under livets gång försöker vi ta reda på vad som är just vårt uppdrag. Det gör vi genom att testa olika vägar, men vi får också insikter och vägledning från livets alla möten. När vi är på rätt spår upplevs saker och ting lätt, men när vi är på villovägar möter vi motstånd. Är vi för länge ute på dessa villovägar och vägrar inse faktum börjar kroppen till slut signalera att något är fel. Lyssnar vi inåt och har kontakt med själen hittar du snart nya vägar, gör du däremot inte det kommer kroppen försätta dig i en situation som tvingar dig att stanna upp. Du blir deprimerad.

Andra tillfällen då vi kan komma i kontakt med dessa förnimmelser är när vi mediterar eller yogar. Genom att yoga och meditera hjälper du till att lyfta gamla blockader i kroppen som även de till en början kan upplevas smärtsamma. Men det är egentligen ingen större skillnad på hur du ska ta hand om dem. Hur de än uppstår och var de än kommer i från, välkomna dem. Var glad för att du äntligen kan ”se” dessa känslor och faktiskt göra något åt dem. Konstatera att dom är där och acceptera dem.

Vill du undvika dessa riktigt djupa depressioner tror jag att du måste ge dig själv vila mellan varven. Tillåt dig själv att stanna upp ibland och göra ingenting. Det finns en anledning till att vi människor behöver sömn och vila och det är bland annat för att det är då vi integrerar alla lärdomar med systemet, i vår kropp och själ. I vilan sker utvecklingen. Den utvecklingen du behöver för att förstå meningen med ditt liv. Så småningom vill jag tro att alla känslor kommer sammanvävas till en enda ström av härligt flöde. Då värderar du inte längre, du tar livet med ro och brukar genom att vara ditt potentiella fulla jag.

Har du svårt att komma ner i varv och hitta denna vila och ro rekommenderar jag varmt yogan eller meditation. Ta hjälp av en duktig yogalärare som kan skapa en klass lämplig för dig eller gå till en yogastudio där du kan bli guidad. Ta sedan tid efter varje yogaklass att vila i shavasana. Jag rekommenderar också att du vid flera tillfällen under dagen bara tar någon minut här och där och skannar av kroppen. Titta på vilka förnimmelser som finns där just då. Bekanta dig med din kropp och försök hitta ett fint samarbete, ni ska ju ändå jobba ihop hela livet.