Jag får ofta frågan om hur jag orkar vara så driven och varför jag lägger så mycket tid på mitt arbete. Svaret för mig ryms i ett ord, ”tacksamhet”.

En elev reser bort med sin familj på semester , väl hemma igen möts jag av en pojke med ett leende på läpparna och tindrande ögon. När han berättar för mig hur han yogat varje dag med sin mamma och kusin under sin vecka utomlands känner jag hur hela jag fylls av tacksamhet. En värme strömmar genom hela kroppen medans han ivrigt fortsätter att berätta om de olika positionerna och hur bra han har mått under sin resa.

Bilden ovan visar hur han, hans mamma och hans femåriga kusin deltar under en yogaklass. Tänk att denna pojke med med min vägledning och sin övertygelse lyckats fånga, inte bara hans mamma utan också ännu ett barn, att under sju dagar utföra  yoga. Fantastiskt!

Detta är min uppgift. Jag har givits förmågan att vägleda och inspirera, jag förstår det, och jag tar ansvar för det.

I flera månader har jag nu jobbat med metodiken ”Balans för alla” i skolan. Självklart möter jag ibland motstånd som grundar sig i rädsla och okunskap, men i det stora hela har arbetet från start blomstrat i sin prakt.

I denna strävan efter att skapa en balans för elever, lärare och föräldrar har så mycket utveckling skett. Spännande möten som gett processen en vacker glans, kunskaper har befästs och många nya dörrar har öppnats. Dagligen lär och möts jag av något nytt, som är för mig att omfamna med ett ja eller medvetet säga nej. Att vara i nuet är en konst som för dagens människa inte är helt lätt att bemästra. Ändå har min insikt landat i att det är vad som krävs för att kunna vara i ett sant och själsligt flow.

Mitt arbete är av största vikt för mig då det fyller funktioner på så många plan. Jag har äntligen börjat inse hur jag ska verka och vad som är mitt mission. Känslan är befriande när också förståelsen nu finns i att vägen dit inte alltid är enkelspårig eller lätt. Med med tacksamhet i hjärtat hittar jag rätt.