Det var inte alls längesedan jag pratade med en nära vän som också är yogini om ”tro”. Därefter började jag prata en man under Los fotbollsträning där ämnet också delvis handlade om ”tro”. Och ni vet hur det är, det som kommer till oss är ofta det vi behöver begrunda.

Jag har själv vigt tid för reflektion kring min egen tro eftersom jag ganska ofta i mina flöden på tex sociala medier ser hur människor postar saker som kan handla om Gud, yogans filosofi, Buddha, månen och stjärnor, Jaget osv. Så vad tror jag på?

Även jag gör ofta ceremonier kring full och nymåne. Jag sätter intentioner, släpper taget om sådant jag känner att jag behöver lämna, laddar mina kristaller samt landar i yoga och meditation som känns rätt för tillfället. Förutom det spenderar jag tid i vårt Buddhistiska tempel för timmar i Vipassana, jag pratar ofta om Universum, lever i månt och mycket efter den Ayurvediska läkekonsten som bland annat tar hänsyn till doshor, kost samt naturen. Vidare vill jag mena att jag lever relativt yogiskt överlag med min dagliga praktik som innefattar såväl asanas som ett förankrat medvetet tänk som sträcker sig över hela dagen i det mesta jag gör. Jag försöker alltså inte bara vara en god människa mot mig och andra utan tar mig ständigt tillbaka till mitt center även i mina tankar samt själ.

Men att göra är en sak, att faktiskt också ”tro” är något helt annat vill jag mena. Min teori är att ganska många människor utövar yoga, gör ceremonier osv utan att för den delen egentligen vara helt förankrad i ”tro”. Många kanske pratar om tex Universum som en högre kraft men tror de faktiskt på det? Tror de att dom intentioner de sänder ut vid full och nymåne faktiskt kommer göra skillnad? Äter dessa människor enligt rekommendationer efter dosha för att de på riktigt tror att det gör skillnad, eller görs allt detta för att en har ”hört” att det ska vara bra? Alternativt någon annan anledning.

För mig har ”tro” blivit allt viktigare med åren. Den finns med mig som något fundamentalt jag alltid bär med mig. Jag lever inte alltid ”by the book” (vad det nu är…), långt ifrån. Men alltid när jag stöter på motstånd i livet så landar jag tryggt i min praktik och tro. Jag vet nu att det är enda vägen hem för mig. Det finns inte längre någon annan människa som kan ”rädda” mig, utan tron på något större än mig själv, meditation, rätt kost och en harmoni med naturen är det som läker varje gång. Universum.

När det kommer till min tro har jag behövt utforska och testa mig fram. Jag menar att du kan inte läsa dig till att bli en grundad Yogi eller meditatör. Du kan inte heller bara läsa om Ayurveda eller Buddhas lära för att förstå vad det handlar om på djupet. Du måste praktisera och i takt med att praktiken pågår föds olika sanningar, dina sanningar. Och detta är något som tar tid. Inte veckor eller månader utan år, och det gäller att ha tålamod för vidare att lära sig älska resan i med och motgång. Landa i acceptans och tålamod. Personligen inser jag att ju mer jag lära mig ju mer okunnig och ödmjuk blir jag, men det rubbar inte min tro, den snarare förstärks.

Så nog tror jag, absolut! Jag tror på något större än mig, och jag vet att med min tro är jag alltid hållen.

Vad innebär ”tro” för dig? Skriv gärna en kommentar om du vill ❤